Efter att vi lämnat en fortfarande hungrig grabb på hans hemmaadress, tog vi turen förbi Willys för att inhandla nyårsmaten. Den första jag träffade på var en hopplös människa som stod och klämde på färska jordgubbar i en kvart. Att inte folk kan bestämma sig. Jag tog kvickt och raskt mina jordgubbar till morgondagens efterrätt. Men tror du inte att den förbannade männsikan kom tillbaka och börja klämma jordgubbar igen. Herre gud, vilken omständig typ! Undrar just hur hon får ihop middagen i morgon, eller är det påsklunch hon handlade till. Nog om henne. Nästa steg var att hitta vår huvudrätts viktigaste ingrediens men oxfilé var det tunt med. Men vi fick tag i en bit som antagligen räcker för 4 stycken plankor. Även lite kylskåpspåfyllning inhandlades efter julhelgen. Julmaten är äntligen slut. Väl utkomna ur affären upptäcker vi en liten bil, en svart Ka, som står parkerad nära vår bil. När den åker iväg säger båda jag och käre T att den ser väldigt bekant ut. Vi kände igen tejpningen på bakskärmen.Efter en snabbkoll på dotter 2:s blogg ser vi att det är hennes gamla trotjänare som åker iväg med sin nya ägare.
Hemma i Sura igen med en kopp ljuvlig java. Kul att vara ute i världen men det är alltid skönt att komma hem. Undrar om jordgubbsmänniskan fortfarande klämmer på sina bär på Willys?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar