lördag 23 november 2013

Över 10 000

Nu har statistiken gått över 10 000 träffar på min blogg.
 
Jag tycker det är så roligt att så många läst det jag skriver.
 
Vissa kanske har hamnat här av misstag, men vadå, de har antagligen läst lite i alla fall.
 
Hoppas antalet träffar flaxar vidare uppåt för jag tänker fortsätta skriva i alla fall.
Det är mitt sätt att "skriva av mig", en sorts hjärnrensning och ett trevligt tidfördriv.
 
Tack alla läsare och välkommen åter, om och om och om igen.

Det finns tusentals bloggar och ni har lyckats hitta min!

Hunden J:s trädgårdskoll

Det var kallt i natt. Frosten ligger som en tunn hinna över allt i trädgården. Rhododendronbuskarna hänger med "öronen" och visar att de fryser. Solen har letat sig fram och det ser riktigt behagligt ut men det är isigt i luften. Men det stoppar inte en riktig vakthund.....


Frostig trädgård, det har varit lite kallt i natt.


Hunden kollar läget


Han har precis rullat sig al la finsk bastustil på en iskall gräsmatta


Det luktar speciellt här inne i rhodisbusken.


Ska bara kolla så grannhunden inte är ute ...


och att ingen obehörig går förbi ....


sen ska jag kolla vad det är som luktar här inne.
Bara inte matte ser att jag käkar lite äckelpäckel här inne.
Jäklar hon såg mig. Måste gå in, fan, det var ju gott.......

Avfall - the american style

Vår avfallskvarn gick sönder i förra veckan. Kvarnen som jag från början tyckte var helt oanvändbar och ett onödigt ont men som jag nu har saknat i en hel vecka. Käre T kollade kvarnen då det hade blivit stopp igen, för femtielfte gången, och han upptäckte att det var kvarnen som hade packat. Det var inte stopp i rören utan inuti kvarnen. Egentligen är det inte så konstigt att kvarnen gått sönder, den har suttit där sedan 1999.

Jag ringde kommunen och de skulle skicka ut Henke från Radiator. Henke kom och monterade en ny tjusig kvarn. Den nya kvarnen är TYST och låter inte som en makadamkross som den gamla gjorde. Den är även  mindre och har ett modernare stuk.

Många som hört om avfallskvarnen tycker att det låter så amerikanskt. Det är nog mest i Amerika som kvarnar används, om inte annat hör man talas om dem i olika filmer. Men även i lilla Sura har man denna tids- och avfallsbesparade tingest. Jag kan inte vara utan den nu.

Kvarnen är mycket effektiv och man kan slänga i princip allt organiskt avfall via kvarnen. Att duka av efter många personer går fort. Det är bara skrapa av resterna rakt ner i kvarnen. Även när man skalat potatis, kokt saft etc är det bara att köra ner allt krafs i kvarnen.

Om ni bor i Sura så skaffa en kvarn, det är helt enkelt en skitbra pryl!

Lugnt

Veckan som gått har varit lugn. Inga speciella stora saker har hänt mer än att vi varit BF sedan i onsdags. Sonen C är kattvakt åt dotter 3:s lilla svarta kattfröken. Vi har fått ändra lite på arbetstider för hunden J:s skull. Han är en gammal hund och då klarar han längre tider ensam, men inte för länge. Så veckan har lullat på i sakta mak.

Även på jobb har det varit lugn. Vi har inte så mycket att göra så lunch- och kafferaster har blivit lite väl långa. Men men vad gör det, det tar vi igen till våren när vår värsta tid börjar. Då har man knappt till med en kafferast. Så det jämnar ut sig i slutändan.

 
Kom att tänka på att sonen C kanske tycker det är riktigt skönt att vara FF för en gångs skull. Vi har inte hört från honom, mer än ett litet sms. Jag frågade om allt vara ok och han svara att det var det. Men jag måste erkänna att jag tycker det är lite tomt här. Han är den sista som skall flytta hemifrån men det dröjer nog ett tag till....

söndag 17 november 2013

Lenas mattips 4

Detta recept på glutenfritt bröd är jättebra. Det står mjöl men då menas det glutenfri mjölmix. Jag har haft rivna morötter i mina bröd och det blir så saftigt och gott. Eventuellt måste man låta bröden stå lite längre i ugnen än 15 min.
 
Jag har fått receptet av min arbetskamrat MV. Det var även hon som tipsade mig om glutenfria kokboken som jag skrivit om tidigare.


Förklaring till piprensare

Man kan göra mycket med piprensare. Dessa luddiga smala pinnar.
Jag kom på att det låter kanske lite konstigt att kalla en undulat för en piprensare.

Men den lille stackaren blev alltid så rädd när jag närmade mig hans bur. Han drog in alla fjädrar och blev jättesmal alltså en piprensare.

Så inget illa ment med det.

Färsk pasta

I fredags köpte vi en pastamaskin. En 20-årig dröm för käre T har gått i uppfyllelse, han har alltid velat ha en sådan maskin. Det blev en julklapp till oss från oss.

Så nu har jag äntligen äntligen äntligen har jag ätit god pasta sedan jag upptäckte min glutenallergi. Eftersom man använder specialmjöl som är lite svårhanterbar får man "mangla" degen lite fler gånger i maskinen innan man göra spaghetti. Degen är lite smulig. Dessutom är pastan är vit istället för lite gulaktig. Men det gör inget att färgen är annorlunda, för det var så himla gott med färsk pasta.

Pastareceptet vi använde finns i Glutenfria kokboken. En mycket bra bok för oss glutisar.

Färsk glutenfri pasta med grön pesto.
 
Glutenfri köpepasta smakar äckligt. Den blir aldrig riktigt färdig oavsett om man kokar den rätt tid eller man kokar den en halvtimme. Pastan har en konstig gummikonsistens och smaken är är konstgjord. Jag kommer  inte att äta mer köpepasta. Hemmagjort är fasiken så mycket bättre.

torsdag 14 november 2013

Gissa vad vi håller på med ....



Svar längre ner






























Avfallskvarnen har packat, ny kommer nästa vecka (kanske). Under tiden får vi köra med en smidig lösning. Slangen till diskmaskin fäst i kranen och nertryckt av en stekpanna. Vindunken för att vi inte ska hälla vatten i fel ho,

Piprensaren har flyttat




Dotter 3:s fågel har flyttat till V-ås. En snäll dam har tagit hand om honom och gett honom en kompis, en annan undulat. Jag känner en stor lättnad över att den lilla piprensaren har fått ett bra hem. Men visst är det tyst i huset, inget kvitter som stör teveprogrammen och inget superkvittrande när vatten spolas i vasken. Men nu har han det bra i alla fall.

Vattenmåndagmorgon

I måndags morse möttes vi av en swimmingpool i köket på jobb. Ett vattenrör till värmesystemet hade under helgen gått sönder och vattnet hade forsat ut. Vårt fina kök ser nu hemskt ut.



Här började det. Röret mitt i bild hade rostat sönder.

Vattendammsugare på plats
 
Alla golvsocklar revs bort och en bit av väggen.


Nej inte råtthål, vattenhål.

Luddmattan i myshörnan fick vi kasta.
 

Men vad blev mer fördärvat, jo min stickning som låg på bordet. Mönstret är upplöst av vatten, stickorna har liksom blivit upplösta de med och stickningen är missfärgad. Ja vilken måndag morgon. Ville bara gå hem!

Min stickning - dyngblöt och kass.
 

Käre T:s dag

I söndags blev en familjedag. Först var vi i Västerfärnebo och hälsade på. De firade fars dag och vi var med på ett hörn. Förutom far själv i huset, festobjektet, träffade jag även svägerskorna R och R och käre T:s systerdotter A var på besök för att fira sin far. Systerdotter A är en mycket trevlig ny bekantskap. Vi fick gott fika och kaffe. Jag fick även smaka en äkta finsk örfil. Tänk om jag kunde ätit hela.
Käre T:s favorittårta



Vi hade hunden J med oss och han fick springa lös i deras trädgård. En mycket nöjd och trött hund åkte från Västerfärnebo hem till dotter 3.








Presenter, whiskychoklad och ROSA tofflor. Du milde!



Hos dotter 3 blev käre T firad med tårta och paket. Vi tog hunden J med in och dotter 3:s katt blev inte så glad. Hunden såg lite ledsen ut och katten såg ut som ett U med en flaskborste till svans. Men de var väldigt nyfikna på varandra så klart.







Surkatt





Väl hemkomna till Sura, "svimmade" hunden J i ett hörn. Han var helt slut.




Titta vad jag hittade i november




Jag var ute med hunden J på lördagen och vad skådar jag - jo kantareller. Inte så många men ändå. De borde varit borta för länge sedan.

Men nej då, där stod Herr Kantarell och hans fru och barn och lyste.

lördag 9 november 2013

JÄTTESPINDEL AHHHH (PS: ingen bild upplagd)

Igårkväll satt en JÄTTESPINDEL i duschen. Som tur är har jag käre T. Han rustade sig med en toffel och plattade till krypet ordentligt!

Det är första gången vi har haft en så stor spindel i huset. Den var enom. Kan den ha utvandrat från Kvicksund?  Det har tydligen minskat med spindlar där eftersom en viss person och dennes sambo renoverat sin källare. Källaren som var känd för sina jättespindlar.

Livet är hårt så var rädda om er.

Denna vecka har vi i prinip varit chefslösa på jobb. Chefens make är svårt sjuk och ligger just nu i Uppsala efter en stor operation, Han blev hastigt sjuk förra helgen och utgången är ännu oviss.



Man vet aldrig när en sjukdom eller olycka slår till. Min kusin J säger att man ska aldrig lämna någon utan att säga adjö som att det är sista gången man ses. Man ska aldrig lämna varandra när man är ovänner då får man bittert ångra att man inte kan säga förlåt om man inte får träffa den personen igen . Jag håller med henne.


Så tänk på detta när ni lämnar era barn, er make/maka eller vem det än må vara som ni tycker om. Ni vet inte vad ödet har att erbjuda er.

Dörrar

Glömde att berätta att vi bytte två innerdörrar till i huset förra helgen. Äntligen åkte de falskfurudörrarna ut och in kom vita fina dörrar med nya handtag i mattborstad aluminium. Även ytterdörrer ska få ett nytt handtag. Hallen fick ett lyft till, det blev jättebra!

På andra våningen hade vi bytt två dörrar någon vecka tidigare men inte handtagen. Två dörrar uppe är smalare än dörrarna nere. Vi upptäckte också att dörren till sonen C:s rum har ett alldeles eget mått, den är 10 cm lägre än alla de andra dörrarna.  Antigen får man försöka hitta en vit dörr med mått 9x20 eller får man ta bort den gamla karmen såga ut så att en dörr som har mått 9x21 går in. Det sista alternativet tar längst tid och ger mycket extrajobb i sonen C:s nymålade rum. Men det ska lösas på något sätt.

Den / de som har renoverat i detta hus tidigare borde få veta hur mycket fel de gjort, både med själva byggandet och även med deras eldragning. De borde fått sig en rejäl
blåsning. Det är så illa gjort!! Det tar dubbelt så lång tid att göra något då man först måste rätta deras fel och sedan börja med det man egentligen skulle göra.


Halloween

firar vi inte! En amerikansk helg som jag inte ger mycket för. Det är väl ok om man vill göra fina lyktor av pumpor och om man vill ha en maskerad. Men det har blivit för mycket. Affärerna är proppfulla med passande oranga och svarta prylar och barn som springer runt och tigger. På gränsen till hysteri eller?

För mig är stora tiggdagen skärtorsdagen och ingen annan dag. Så sorry kids, jag öppnar inte dörren då jag inte har vill dela ut godis till de spöken och vampyrer som ringer på.

Men på jobb hade min arbetskamrat VM gjort halloweenmuffins i form av spindlar. Hon är som jag glutenallergiker så det var fritt fram och äta även för mig. Men kolaremmarna fick jag inte äta. MV upplyste mig om att spindelben är inte för oss glutisar. Men muffinsen var goda och såg lite kul ut.

Så lite halloween blev det i alla fall även för mig, trots att jag inte vill fira den helgen. That´s life!
 

söndag 3 november 2013

Fågel igen - vi måste skärpa oss.

Då var det dags igen med en talgoxe på altan. Käre T försökte på alla vis att få ut den lille stackaren men fågeln valde att flyga rakt in i ett av fönsterna istället för att flyga ut genom de vidöppna skjutdörrarna. Jag fick komma ut och hjälpa den lilla flygaren. Käre T tog kort.
 


Liten och lite groggy.


Fortfarande yr och har inge koll på benen.


Nu har den lyft huvudet, men benen vill inte riktigt. Ett ben sticker ut mellan mina fingrar


Plötsligt sätter den sig på benen och börja putsa sig




och putsar och putsar...




En vacker hane! Nu är den snart helt klar i huvudet.


Strax innan herr Talgoxe flög upp på altantaket och kvittrade för fullt. Sedan satt han och putsade sig jättelänge.




Alla helgons dag - en dag för eftertanke

Vi åkte inte till kyrkogården i år på alla helgons dag. Tre ljus tändes i trädgården i stället. Ljusen kommer att brinna hela helgen. Men tankarna for runt till nära och kära som inte längre finns bland oss. Människor som vi saknar men de finns i våra hjärtan.

Ibland önskar jag att mina barn hade fått träffa alla de människor som funnit runt mig när jag var liten. Även hade jag önskat att käre T hade fått träffa min far och jag fått träffa hans föräldrar. Men det är och förblir en önskan. Man får berätta istället, berätta om hur de var och vad som format mig till den jag är idag, vilka värderingar jag har fått från dem och så vidare.

När det är alla helgons dag brukar jag tänka på en speciell dag när dotter 1 och dotter 2 var små. Jag och flickorna cyklade förbi en kyrkogård och de undrade vad det var för plats. Vi stannade för de ville veta mer. Jag svarade helt sanningsenligt att det är en kyrkogård och att om man dör så hamnar man där. De ville gå in och titta. Vi gick runt bland gravarna och frågorna bara rann ur barnen. Hur blir man död? Vadå grävas ner i jorden? Om man dör när kommer man upp igen? Är det inte mörk där nere? Varför är den graven så liten? Jag försökte svara så sanningsriktigt jag kunde utan att skrämma dem. Men jag såg tvivlet i deras ögon, de trodde  inte mig egentligen, men de lyssnade och tog in. Jag har inte fått flera så ingående frågor om kyrkogårdar sedan den gången. Jag undrar om de kommer ihåg att vi gick på kyrkogården den dagen och om mina svar skrämde dem.

Sista repliken innnan vi lämnade kyrkogården kom från dotter 2. Vi mötte en äldre dam och dottern sa med hög röst "Titta mamma, den där gamla tanten ska snart dö !" Jag sa att man ska inte säga så för då kan de bli ledsna, men dotter 2 bara hoppa vidare på gången. Det var ju sant det hon sagt.