Idag har jag blivit ordentligt utskälld av herr och fru Större hackspett. Jag gick för nära deras bo helt enkel och båda föräldrarna cirklade mellan träden på olika avstånd och "tjippade" argt. Honan var mest ilsk och närmast mig. Hon satt på ett träd max 5 meter från mig. Jag försökte ta kort men icke. Hon hoppade runt trädstammen hela tiden och skällde. Ungarna pep i boet intill mig men jag kunde inte se dem.
Jag lämnade den lilla familjen efter några minuter, vill inte störa. Men jag kommer att fortsätta att följade dem och försökta få en bild på ungarna. Tänk att ha ett hackspettsbo så nära. För en skåning är det helt otroligt. Vi är inte så bortskämda med dessa fåglar i vårt landskap. Min mor har bara sett hackspett en gång i sitt liv, vad hon vet.
Första bilden visar deras bo. "Nybyggt" i år, det ligger men flisor på marken nedanför. Snyggt takskägg också. De andra bilderna visar dungen och i träden närmast sitter föräldrarna. Men det går inte bra att fota med en mobil, men det får duga. Vårt kvarter syns i bakgrunden på nästsista bilden, så då kan man förstå hur nära det är att få se "vild" natur här i Sura.
Sista bilden är från i vintras och det är nog den nyblivna pappan i dungen. Ja jag inbillar mig det i alla fall....