Solen



Igår och idag skiner solen över staden. Detta gör att det efterlängtade töandet av all den hopplösa snön har börjat. Det är ljuvligt. Det liksom spritter inut i mig igen av vilja att göra något. Senaste månaden har jag mest suttit på häcken och gjort ingenting. Inte velat. Trött. Men nu tar livsandarna tag i mig igen och jag vill ut och göra något. Gå, gräva, räfsa eller vad tusan som helst. Så ge mig mer sol och mer tö.

Bettan klarade sig från Spansk flagga

Nu är bilbesiktningens steg ett klar. Det blev några så kallade 2:or, lite bromsbelägg, slangar och sådant där krafs. Enligt käre T är det lätta fel som han fixar, som han säger, i ett nafs. Just nu håller han på och "nafsar" på bilarna. Oljebyte och dito tråkigt, som jag inte förstår ett dugg av. Jag klarar på sin höjd det där med tankning eventuellt en påfyllning av spolarvätska men där går gränsen. Bilar är inte min grej att greja med. Tur att jag har min käre T. En stor kram till honom!!!

Bil a la mig. Detta klarar jag av!

Jag var inte på "riktiga" bilbesiktningen, hade fått ett tips om att det finns en firma som också gör besiktningar, Carspect. Mycket trevligare ställe och trevlig personal, inte som surhögarna på Tunby.

Jo Bettan ska in på en ombesiktning, men det ska nog gå bra och naturligtvis åker jag till Carspect igen och tar en kopp kaffe under tiden som de donar med Bettan.

I natt ska jag sova ordentligt. Man blir helt slut av det här med bilbesiktning...

Pikar eller vad det är .....

Att pika någon, eller få en pik, kan vara roligt om man gör det på skoj . Ge en liten "stickare"  om de själv lägger upp för det. Det är något jag gör lite då och då, inte för att ge dåligt samvete eller såra, bara för att det kan bli en rolig grej av det. Om personen man pikat också skrattar, då har man lyckats med en fin pik.

Men pikar som sårar, som går rakt in i hjärtat och gör ont, de tycker jag är jobbiga. Jag försöker undvika sådana pikar, om det inte är till människor som gjort mig något illa. Då ska de bara ha en pik, rakt in bara.

Den tredje varianten är de som ger elaka pikar, fast de inte vet om det. De ger en pik och ser helt oskyldiga ut. Dessa pikar är kanske inte alltid menade som en pik men de blir det. När denna pik levereras går jag i däck totalt. Humöret blir på noll, jag blir ledsen och tänker att nu får det vara nog. Men jag vet inte alltid hur jag ska gå vidare. Man vill bara be den andra personen att dra, försvinna. De sorgliga är bara att, som sagt, vet de inte om hur mycket de sårat. Så det blir att "slicka såren" och gå vidare bara. Tills nästa gång den oavsiktliga piken sitter där som en 7-tumsspik i hjärtat - igen och igen och igen.

Teven

Så här blev det med nya teven på plats. Eftersom kök och vardagsrum är ut i ett kan man säga att det även är en frukostteve. Snacka om frukostteve :D.

Söndagsfrukost

En lugn söndagsfrukost med käre T. Det är så mysig.

(Synd inte J syns. Han har intagit "tigg mode" bredvid bordet.)

Nytt projekt på g

Herrstrumpa på sticka 3. Mönster från Marks & Kattens.

Nytt handarbete som jag har börjat på. Måste ha något att göra på rasterna på jobb. Mer garn är inhandlat och det ska bli så roligt.

Montering är det tråkigaste jag vet. Man kan sticka en tröja eller brodera något och när allt är klart skall skiten monteras. Så himla trist.Men med strumpor är det annorlunda. Använder man en färg så blir det bara två ändar att fästa och strumpan är färdig för användning. Kan det bli bättre!?

Vinterbilder

Tallen i snöskrud.

Vem har det lättast att komma iväg på morgonen?

Tallen igen. Den blir så fin med snö på grenarna.



Vårt hus, längst till höger.



Vägen utanför trädgården.

Snöhög på baksidan och svart fläck i nederkant = J

Käre T:s rosenhagtorn. Den är så fin när den blommar på våren.

Promenad i snö

Dags och gå UT. (Jo det är jag).

Hunden med stort J är vår lilla kelpotta. Han är det gosigaste i hundväg, kramig, lekfull och allmänt charmigt valpig, trots att han snart är 9 år. Men att han är gammal märks på hans "tankeförmåga". Han kommer ihåg många saker som är rutin här hemma, t ex vid frukosten kan han tigga ost. Han sitter vid frukostbordet och väntar innan det är dukat. Likaså på kvällen när vi går och lägger oss, han vet att båda måsta ligga i sängen sedan kan han lägga sig till rätta.


Jag tror att hundar tänker i bilder och när vissa bilder dyker, som han sett tidigare, vet han vad som skall hända.



Var är kattfan?

Snöhög x 2

Men det bästa han vet, tror jag, är att gå ut på promenad, helst i skogen. I skogen kan han t ex sniffa efter olika djur, speja efter ärkefiende katten och leta efter möss långt ner i snön.

Det finns dock ett litet aber med J, han hatar andra hundar. Det kan vara jobbig att möta andra hundar med deras matte eller husse, då hundägaren tror att J vill leka med deras vofsing. J ynkar, gläfser och viftar på svansen när han ser hunden på avstånd. Men om de kommer nära gör J utfall, morrar och skäller. Skitjobbigt!! Därför är skogen bästa rastningsstället. Han har även en egenhet som är skrattretande. Han låter som gris när han sniffar, det har han alltid gjort.

Jag älskar min lilla vovve!!

Snart hemma i korgen.

Äntligen fredag!!

Äntligen äntligen FREDAG1111

när man får har lördagsmys!

     

                                                                            

                                                     




Sedan har man en trevlig dag till.....

Gamla Bettan

Idag har jag gjort något som jag bävat för länge. Men det måste ske innan den sista februari - årets bilbesiktning. Detta är så hopplöst tråkigt och man vet inte vad besiktningsnissarna hittar. Brukar bli dyrt. Men tid är nu bokad.

Förra året var det en väldigt nitisk besiktningsman med glasögonen inställda på att hitta felet med stort F. Han leta, slog, drog, rotade och skakade på gamla Bettan. Men hur han än höll på så var det bara mittbältet bak som inte gick igenom hans kritiska granskning av min "fina" bil. Det var ett slitage i kanten på i bilbälte och det får det INTE vara. Hans instruktionsbibel över felaktigheter på bilar säger att att ett sådant slitage får godkännas om det är mindre än en halv centimeter. Men han ropade in sin kollega och de enades om, utan att mäta, att det var mer än denna halva centimeter, alltså blev den en ombesiktning.

Käre T slet en hel dag med att byta bältet i gamla Bettan. Sonen konstaterade att detta slitage har funnits på bältet sedan bilen köptes. Men de nitiska besiktningsmännen har inte sett det förrän i fjol. Herre gud! Vilket fatalt fel de gjort, bilen har varit väldigt trafikfarlig i flera flera år!

Jag har en liten nallebjörn i baksätet och denna är nu bältad med ett alldeles helt bilbälte och gamla Bettan är är trafiksäker. Undrar vad som händer vid den förestående besiktning . Vågar inte ens tänka på det. Hu!

Vacker eller inte

Vad är det som är vackert och vem av gör det? Man kan prata om en vacker tanke och en vacker vy och att alla mammor har världens vackraste barn. Sådant kan jag hålla med om, men det finns annat som jag har lite svårare för. Till exempel det där med att dela upp människor i vacker eller ful.

Tydligen är det viktigt för många att det finns vackra människor. Varför är just dessa människor utpekade som vackra. Jag lyssnar ofta på folk runt migt och hör hur de pratar om filmstjärnor, modeller, artister och andra kända människor. Då går pratet - Har du sett vackra XX har gift sig med XX. Vilket vackert par de är! eller - Nu har XX gjort en ny cd, hon som är så vacker. Det sänds kändisgalor, Miss World, listor över världens vackraste och det bedöms av kommentatorerna och andra förstårsigpåare. - Här kommer XX och hon blir ännu vackrare i  sin Diorklänning. Jag förstår inte denna hysteri. Om vanligt folk skulle medverka skulle det då låta - Här har vi fula XX och hon ser lika jävlig ut som vanligt trots Diorklänningen.

Varför ska man dela upp människor? Har vanligt människor inget värde? Om vi andra är så fula varför finns vi då? Är det inte efter vad man presterar, gör, kan och vill som man skall bli bedömd. Om nu vackra filmstjärnan gör en skitdålig film skall den då bedömas efter hennes utseende - Vackra XX:s nya film var en katastrof men hennes vackra utseende räddade den!  Det är väl agerandet, att de gör ett bra jobb, som är det viktigaste. Om vanlig människa gör ett skitjobb kan du ge dig rackarns på att den får skit för det. Den har ju inte vacker.

Om du är tillsammans med någon, är du tillsammans med denna för den är så ful eller är det för att du inte kan få tag i något bättre. De vackra människorna håller sig till varandra så en vanlig ful jävel har ingen chans, eller?

Enligt mitt sätt att se är människor människor. De ser ut som de gör för att de är just - människor. Om en människa skall märkas, enligt mig, ska den göra något som gör att den utmärker sig på något sätt.

Men ni som begapar vackra människor - tänk på att de är precis som vi vanliga dödliga - de äter, går på dass och är tvungna att duscha för att inte lukta illa och ni kan ge er hundra jävlar på att det finns femtioåtta olika sätt som de använt för att bli "vackrare", botox, inlägg hit och dit.

Jag föredrar levande människor och inte påmålade konstgjorda "vackra tavlor"!

Lazy

Känner mig just så här! Jag orkar inte ens brodera och då är det väldigt illa.
 

Sjuk??

Är jag sjuk eller inte? Jag hatar när jag känner mig dålig och är hängig, orkeslös. Så här har det varit hela veckan, redan förra söndagen kände jag av att halsen var "tjock". Det känns som om jag har något i halsen som inte går att svälja ner. Denna känsla samt att jag får väldigt ont stör mig och det blir värre när jag pratar. Jag har vid två tillfälle haft något som kallas struphuvudsinflammation och det börjar på samma sätt, till och från ont och sedan blir det riktigt j-vligt. OM det är det som kommit tillbaka, vet jag att jag måste vara helt tyst i en vecka och dricka isvatten.

Sommaren 2011 hade jag en sväng av denna inflammation och vi var på dubbel 50-årsfest. Jag kunde inte säga någonting och burde inte ens viska. Min kompis K skulle presentera mig och käre T . Hon är en spontan och jättetrevlig människa, men hon har lite bråttom ibland. Till sina gäster säger hon: - Hej allihopa detta är min väninna och exstudiekamrat Lena. Hon kan inte prata för hon har strupcancer! Hennes gäster såg väldigt chockade ut. Jag fick tyst på henne och förklarade, via en ansträngd viskning, att hon sa fel.  Hon bara garvar och säger högt att - Oj då det var visst något annat med halsen, men Lena pratar inte i alla fall!

Vintergrill

Idag blir det grillad fläskstek. OOO vad gott!!

Min far

Den 14 februari skulle min far fyllt 84 år. Men tyvärr dog han år 2006 efter ett och halvt års lidande. Han hade cancer i bukspottskörteln. Far hade alltid varit en kraftfull och väldigt levande människa. Men under sjukdomstiden var han en riktigt trött gammal man, ett riktigt gammalt rövhål enligt honom själv.

Han kämpade och kämpade men tills sist, efter cellgift, strålning samt att han trillat vid flera tillfälle, hade brott på båda lårbenen, orkade han inte mer. Cancer vill inte ge sig. Han sa till mig efter första lårbensbrottet, att om det händer en sak till ger han upp. Han bodde sista tiden av sitt liv på sjukhuset, då han fick strålningsbehandling dagligen. Natten innan han skulle åka hem till sitt eget hus för att dö trillade han och bröt andra lårbenshalsen. Sista gången jag pratade med honom och fick svar var på telefon på torsdagen. På måndagen dog han. Han låg i koma och kämpade in i det sista. Jag var på sjukhuset hela tiden och vakade tillsammans med min syster. Men personalen skickade hem mig och när jag var hemma tog han sitt sista andetag.

Min sorg efter honom har varit väldigt tung och lång och fortfarande ligger sorgen i hjärtat som en stor sten. Jag kan gråta bara för att jag inte får prata med honom igen, krama om honom eller bara vara i samma rum som honom. Det är tomt utan far.

Som jag sa tidigar var han en väldigt levande person. Glad och rolig men med ett himla humör. Han visste vad han ville men han ville också att andra skulle ha det bra. Visst blev det lite fel här och där, han tog i för mycket och människor uppfattade honom som en envåldshärskare. Han har en krokig levandsbana. Började som slaktarlärling i Ködbyn i Köpenhamn, jobbat som utbildad slaktare och chakuterist bl a i sin brors köttaffär, väktare med eget företag, väktare för Förenade vakt/Securitas, avdelningschef hos Securitas. samtalsledare, värd på stiftsgården i Rättvik, säkerhetsvakt på ABB samt hemmapappa. Han hjälpte jaktlag med styckning av älgar och andra djur och även privatpersoner fick hjälp med styckning av grisar och kor. Han jobbade jämnt som pensionär. Han älskade att prata och träffa människor. På fester var han allsångsledare med bravur. Han hade  en vakthund när han jobbade för Securitas och var inbiten hundmänniska. Men på gamla dar fick han en liten katt, Tösen. Denna katt var hans ett och allt. Far finns inte längre men katten lever fortfarande. Hon bor hos dotter 2 och har fått ett nytt namn och ett ny liv som innekatt. Ett lyxliv!

Käre T fick aldrig träffa far, men far kommer på tal lite då och då bland ungarna. Morfar var en populär person bland barnen trots att han kunde ryta till i bland. Sonen säger ibland att han vill kunna danska eftersom det är ett arv från morfar och tycker det är taskigt att jag inte lärt honom språket. Som liten ville dotter 3 ha samma efternamn som morfar.

Jag tror att käre T skulle kommit väldigt bra överens. Öl och mat är tillhör käre T:s intressen och var även fars stora intresse.


Så käre far vila i frid. Jag saknar dig .............

Nu är den nästan färdig

Den näst sista julstrumpan blir klar i kväll. Har bara ca en 50 stygn kvar och det går fort. Hurra jag skall börja på den sista och den blir nog klar någon gång i sommar. Sedan skall alla "bara" monteras.

Äckligt

Vissa saker går bara inte och äta. Oftast beror det på smaken, men ibland förstärker utseeende äcklet. En äckelpäckelsak nämde jag i mitt inlägg igår, nämligen Kesella med Fun light. Bara lukten gör att man mår illa.

En annan sak som får min mage att vända sig är te. Jag förknippar te med magsjuka. När man var liten och varit magsjuk kom morsan med med te och vita knäckebröd. Den smaksammansättningen är vedervärdig. Kan få smaken i munnen än av bara tanken och jag mår illa direkt.

Vidare kan jag ta upp, nästan kasta upp, den så kallade maträtten pölsa. Hur i helsike kan man äta något dylikt. Om man läser innehållsförteckningen på konserverad pölsa kommer man fram till att hundmat innehåller bättre ingredienser. Utseende är obeskriftligt äckligt. Hundspyor ser ut så där innan jycken börja spy galla, då blir det gult i stället för den där blekgråbeiga färgen.

Curry, hur kan man äta curry. Det luktar illa och smakar illa. Där kommer jyckens gallaspyor direkt på min näthinna. Jag vill inte prova andra currytyper i fall jag inte gillar dem. Vill inte, kan inte.... Det är skolans fel att jag inte gillar curry, tvångsäta gällde då. Fick inte lämna matsalen innan man ätit upp och där satt jag med det gallaliknande kletet på tallriken och grät.

Mjölk luktar alltid surt enligt min mening och honung  går inte att beskriva. Om man blandar dessa två, mjölk och honung, och dessutom värmer det får man fars ont i halsen-medicin. Det är vidrigt!! Jag vet inte hur många liter av denna sörja man har blivit tvingad att dricka. Usch och tvi. När fadern äntligen fick in i huvudet att jag inte gillade mjölk, blandande han bisnusket med varmt vatten istället. Drick sa han och jag drack och ulkade. "Ulrik" stod jämt och väntade på mig. Vilka barndomsminne.

Får, lamm och get är djur som gärna får leva och de kan behålla sin mjölk. Dessa djur och getost är också totalt oätbart. Det smakar ull, ragg och blä. Far försökte på alla sätta att få mig att äta lammstek. Han försökte dölja bläsmaken med diverse kryddor, men icke sa Nicke han kunde inte lura mig. Ullsmaken var överväldigande. Getost, den av andra älskade chevren och fetan, kan ni får äta så mycket ni vill, men tvinga inte mig. Varm getost stinker, verkligen stinker. Fetaost av komkölk älskar jag med getvarianten är bedrövligt äcklig.


Två grönsaksrätter som jag inte äter är stuvad spenat och grönkålssoppa. Även dessa är vedervärdiga. Grönt klet med en sötsnuskig smak. Kossor mår säkert bra av att äta detta gröna men det är inte människoföda.




Till sista har jag något som jag inte skulle kunna äta. Det är katt, hund eller häst. Dessa djur representerar husdjur. Andra djur jag inte skulle kunna äta är råtta, orm, råka och småkryp. De tillhör djur som inte tilltalar mitt sätt att se på ätabara saker. De är äcklig helt enkelt.



Tack och lov så finns det så mycket god mat att man lätt kan undvika ovanstående äckel.



Nä, nu ska jag ta mig en god kopp kaffe med en mumsig macka med äkta komjölksost. Smaskens!!!

Ge dig aldrig!

Oavsett vad som händer, ge dig inte. Du kan mer än du tror!!! Mitt motto...

Lilla snigel akta dig!!!

Vuxenmobbning eller inte?

Jag lyssnar på folk i min omgivning och det hetaste diskutionsämnet är hur man ska äta och hur mycket man ska träna. Många människor är extrema. De mäter och väger mat, pratar endast om kalorier, innehåll, varför och hur man ska äta etc etc. Vissa säger också att de längtar efter onyttigheter och äter det i smyg. Har det inte gått för långt då?

Jag är lite less på pratet om hur man ska äta och hur mycket man ska träna. Jag säger inte att folk får göra som de vill. Jag bryr mig inte. Men deras sätt att se ner på andra människor som inte håller på med att träna, väga mat och göra sig extrem stör mig och upprör mig. Jag är till allmänt åtlöje eftersom jag inte lever på detta sätt. Jag skulle kunna resa mig upp och säga att "För fan, gör som ni vill, men håll mig utanför". Det har blivit en ny sorts vuxenmobbning.

Men jag håller mig på min kant och bryr mig inte. Säger inget, bara ler. Jag orkar inte ge mig in i en debatt om något som jag inte vill delta i. Jag äter det jag vill, jag rör mig precis så mycket jag vill. Vill jag äta godis gör jag det. Vill jag röra på mig gör jag det. Jag har ingen press på mig. Men jag anser att det är mitt val och ingen j-vel ska lägga sig. Jag skiter i deras motionerande och ätande av en massa som, de säger, mat inte är god men väldigt nyttigt. Kesella med Fun light är nyttigt tydligen, men fy fan vad det luktar illa. Fun light - är det nyttigt? Hur många E-ingredienser ingår?

Man lever bara en gång! Du har ett försök på dig att ha ett bra liv sedan är det över. Du kan inte ångra dig när du är har blivit gammal och säga - Skit också, jag skulle ha ätit mer av det goda och inte tvingat i mig en massa konstigheter, även skulle jag tagit vara på det bästa i livet och gjort om det, igen, igen och igen. Bara för att du lever "övernyttigt" och tränar häcken av dig, så kan du inte förlänga ditt liv i evigt. Du blir max runt 100 år, that´s it. Sedan är det tack och god natt för gott.

Detta säger jag då jag hört från olika människor att de EGENTLIGEN inte vill träna så mycket eller äta så nyttigt. Det har bara blivit en innegrej. Man måste göra som alla andra annars blir man inte accepterad som en normal människa. Deghögar, som jag, är inte moderna människor alltså.

Mina äldsta döttrar tränar och ligger i. De äter även nyttigt och bra. Men de är inte extrema. Jag anser att de har en lagom balans i det de göra. Inte som många andra som ligger i som rävar för att vara bäst och träna mest och även äta mest mystisk men väldigt nyttig mat. Om man överdriver med något blir man patetisk.

Men dessa mat- och träningsidioter ska klättra ner från min rygg. Jag lever som jag gör och för fan låt mig göra det då. Jag hackar inte på er.

 Mitt liv är mitt liv och ingen ska lägga sig i! Så sluta mobba mig!

 

 

Alla dagar är inte lika bra

Vissa dagar skulle man inte gå upp. Man borde ligga kvar i sängen, långt nere under täcket. Man behöver inte visa hur man mår, ser ut eller känner sig. En sån dag är det idag.

Men "Livet" säger - Gå upp din slöhög och gör lite nytta! Ligg inte där och dega. Världen är bara så här, take it or leave it! Ta dig i kragen! Skärp dig!

Det är då man vill säga, stoppa livet och låt mig få tänka efter före resten av livet kommer som en tsunamivåg över en. Men i morgon är en annan dag och jag vet inte vad den ger eller överraskar mig med. Jag får veta det i morgon och då avgöra om det är en "ligga under täcket dag" igen eller en "jo idag kan det kanske gå ganska bra, eller?".

Den som vaknar får se.....

Stor tv

Nu äntligen har vi fått  tv i vardagsrummet. Den står bredvid öppna spisen och passar in så bra. Vi fläska till med en 50-tummare på en gång. Sedan har vi kopplat in surroundsystemet och invigningen blev "Perl Harbor" på full volym.

Då vi inte längre behöver TV-rummet på andra våningen, har det även möblerats om där. Jag kan äntligen sitta bakom mitt skrivbord utan att känna mig som en sardin i en burk.

Detta var min stora överraskning! Blev ni överraskade - vi är i alla fall.

Vi fick en rejäl frukost-TV på köpet.

Det har hänt något

Förresten det har hänt något i huset som jag har längtat efter länge. Det blev liksom klart i ett rum och vi kan ändra och göra det bättre i ett annat rum.

Men jag berättar om det en annan dag, men det är så roligt.....

Helgens härd

Helger är heliga och särskilt när man får njuta av dem i hemma. Vi, jag och käre T har haft två ställe som vi kallar hemma, mitt hus och käre T:s hus. Men eftersom käre T:s hus just nu bebos av hans son, har mitt hus blivit vårt hus. Det nog en av de få gånger som vi varit i Sura en söndagmorgon. Det känns lite konstigt att bryta en vana, men det känns bra, även om jag saknar att vakna i hans hus. Men som käre T sa blir det kanske lite mindre stressigt, vi slipper ju att flaxa fram och tillbaka mellan husen på helgerna.

Men oavsett i vilket av våra hus jag är trivs jag bäst hemma. Det är jag just nu och njuter för fullt.....

Snöhög

Snö är både ett irriterande och ett vackert fenomen. En fin vinterdag med dalande snöflingor kan man inte klaga på.

Men när snön kommer vertikal och det viner i knutarna är det inte roligt. Kylan kryper in överallt och man fryser så skinnet knottar sig.

Snö i naturen är vacket. När det ligger snö på träden och man får julkortskänsla. Marken är mjukt vit och det skimrar.





Vi har fått vår beskärda del av snö. Men den ligger inte fint och jämnt. Nä, den ligger i en hög på framsidan och jag undrar hur det går till våren. Jag hoppas att den är borta innan pionerna tittar upp.

Vår väg i kvarteret blir smalare och smalare. Det finns liksom ingen plats att skyffla upp mer snö. Dessutom har vår granne dille på att parkera sin bil som en kratta.

Även i trädgården på baksidan finns det en hel del snö. I snötäcket har det bildats två gångar. Ut med hunden-gången och sotargången.

Sotargången fixade sonen när sotaren skulle upp på taket, då det måste det vara snöröjt. Så sotaren gick genom huset, via altan, ut i trädgården och därefter sonens gång till skorstenen. Skulle sotaren gått andra vägen, utomhus, som är kortar, hade sonen fått skotta bort en stor del av vår hög. Men sotaren tyckte det var helt ok. Det enda abert var vita gardinen vid altandörren men sotaren tog tack och lov inte i den.

Stress, stress och stress

Har varit slö på bloggen men det beror på att det finns andra saker som måste fixas, innan man kan sätta sig ner och slänga ner några ord. Det som tar mest tid är jobbet, sen kommer tvätt, hus, handla och diverse annat. Man skall även ha tid till det viktigast - familjen. Till familjen tar jag tid oavsett vad som sker runt om så är det dem jag sätter först. Det enda måstet då är jobbet.

Det var varit mycket på jobb sista tiden och det gör att huvudet går i säng redan vid 6-tiden men resten av kroppen håller igång flera timmar efter det. Det är den intensivaste perioden under året och telefonerna ringer, redovisningar skall granskas, många besökare som ställer både bra och urdumma frågor, ny personal och revision. Allt på en gång och vi är för få personal. Det "roliga" är att det fortsätter så här in i mars sedan börja det avta. Det gör att man blir helt j-vla slut.

Men det är bara ta nya tag, och nya tag, och nya tag ......