Att pika någon, eller få en pik, kan vara roligt om man gör det på skoj . Ge en liten "stickare" om de själv lägger upp för det. Det är något jag gör lite då och då, inte för att ge dåligt samvete eller såra, bara för att det kan bli en rolig grej av det. Om personen man pikat också skrattar, då har man lyckats med en fin pik.
Men pikar som sårar, som går rakt in i hjärtat och gör ont, de tycker jag är jobbiga. Jag försöker undvika sådana pikar, om det inte är till människor som gjort mig något illa. Då ska de bara ha en pik, rakt in bara.
Den tredje varianten är de som ger elaka pikar, fast de inte vet om det. De ger en pik och ser helt oskyldiga ut. Dessa pikar är kanske inte alltid menade som en pik men de blir det. När denna pik levereras går jag i däck totalt. Humöret blir på noll, jag blir ledsen och tänker att nu får det vara nog. Men jag vet inte alltid hur jag ska gå vidare. Man vill bara be den andra personen att dra, försvinna. De sorgliga är bara att, som sagt, vet de inte om hur mycket de sårat. Så det blir att "slicka såren" och gå vidare bara. Tills nästa gång den oavsiktliga piken sitter där som en 7-tumsspik i hjärtat - igen och igen och igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar