Snöhög

Snö är både ett irriterande och ett vackert fenomen. En fin vinterdag med dalande snöflingor kan man inte klaga på.

Men när snön kommer vertikal och det viner i knutarna är det inte roligt. Kylan kryper in överallt och man fryser så skinnet knottar sig.

Snö i naturen är vacket. När det ligger snö på träden och man får julkortskänsla. Marken är mjukt vit och det skimrar.





Vi har fått vår beskärda del av snö. Men den ligger inte fint och jämnt. Nä, den ligger i en hög på framsidan och jag undrar hur det går till våren. Jag hoppas att den är borta innan pionerna tittar upp.

Vår väg i kvarteret blir smalare och smalare. Det finns liksom ingen plats att skyffla upp mer snö. Dessutom har vår granne dille på att parkera sin bil som en kratta.

Även i trädgården på baksidan finns det en hel del snö. I snötäcket har det bildats två gångar. Ut med hunden-gången och sotargången.

Sotargången fixade sonen när sotaren skulle upp på taket, då det måste det vara snöröjt. Så sotaren gick genom huset, via altan, ut i trädgården och därefter sonens gång till skorstenen. Skulle sotaren gått andra vägen, utomhus, som är kortar, hade sonen fått skotta bort en stor del av vår hög. Men sotaren tyckte det var helt ok. Det enda abert var vita gardinen vid altandörren men sotaren tog tack och lov inte i den.