Gamla Bettan

Idag har jag gjort något som jag bävat för länge. Men det måste ske innan den sista februari - årets bilbesiktning. Detta är så hopplöst tråkigt och man vet inte vad besiktningsnissarna hittar. Brukar bli dyrt. Men tid är nu bokad.

Förra året var det en väldigt nitisk besiktningsman med glasögonen inställda på att hitta felet med stort F. Han leta, slog, drog, rotade och skakade på gamla Bettan. Men hur han än höll på så var det bara mittbältet bak som inte gick igenom hans kritiska granskning av min "fina" bil. Det var ett slitage i kanten på i bilbälte och det får det INTE vara. Hans instruktionsbibel över felaktigheter på bilar säger att att ett sådant slitage får godkännas om det är mindre än en halv centimeter. Men han ropade in sin kollega och de enades om, utan att mäta, att det var mer än denna halva centimeter, alltså blev den en ombesiktning.

Käre T slet en hel dag med att byta bältet i gamla Bettan. Sonen konstaterade att detta slitage har funnits på bältet sedan bilen köptes. Men de nitiska besiktningsmännen har inte sett det förrän i fjol. Herre gud! Vilket fatalt fel de gjort, bilen har varit väldigt trafikfarlig i flera flera år!

Jag har en liten nallebjörn i baksätet och denna är nu bältad med ett alldeles helt bilbälte och gamla Bettan är är trafiksäker. Undrar vad som händer vid den förestående besiktning . Vågar inte ens tänka på det. Hu!