Min far

Den 14 februari skulle min far fyllt 84 år. Men tyvärr dog han år 2006 efter ett och halvt års lidande. Han hade cancer i bukspottskörteln. Far hade alltid varit en kraftfull och väldigt levande människa. Men under sjukdomstiden var han en riktigt trött gammal man, ett riktigt gammalt rövhål enligt honom själv.

Han kämpade och kämpade men tills sist, efter cellgift, strålning samt att han trillat vid flera tillfälle, hade brott på båda lårbenen, orkade han inte mer. Cancer vill inte ge sig. Han sa till mig efter första lårbensbrottet, att om det händer en sak till ger han upp. Han bodde sista tiden av sitt liv på sjukhuset, då han fick strålningsbehandling dagligen. Natten innan han skulle åka hem till sitt eget hus för att dö trillade han och bröt andra lårbenshalsen. Sista gången jag pratade med honom och fick svar var på telefon på torsdagen. På måndagen dog han. Han låg i koma och kämpade in i det sista. Jag var på sjukhuset hela tiden och vakade tillsammans med min syster. Men personalen skickade hem mig och när jag var hemma tog han sitt sista andetag.

Min sorg efter honom har varit väldigt tung och lång och fortfarande ligger sorgen i hjärtat som en stor sten. Jag kan gråta bara för att jag inte får prata med honom igen, krama om honom eller bara vara i samma rum som honom. Det är tomt utan far.

Som jag sa tidigar var han en väldigt levande person. Glad och rolig men med ett himla humör. Han visste vad han ville men han ville också att andra skulle ha det bra. Visst blev det lite fel här och där, han tog i för mycket och människor uppfattade honom som en envåldshärskare. Han har en krokig levandsbana. Började som slaktarlärling i Ködbyn i Köpenhamn, jobbat som utbildad slaktare och chakuterist bl a i sin brors köttaffär, väktare med eget företag, väktare för Förenade vakt/Securitas, avdelningschef hos Securitas. samtalsledare, värd på stiftsgården i Rättvik, säkerhetsvakt på ABB samt hemmapappa. Han hjälpte jaktlag med styckning av älgar och andra djur och även privatpersoner fick hjälp med styckning av grisar och kor. Han jobbade jämnt som pensionär. Han älskade att prata och träffa människor. På fester var han allsångsledare med bravur. Han hade  en vakthund när han jobbade för Securitas och var inbiten hundmänniska. Men på gamla dar fick han en liten katt, Tösen. Denna katt var hans ett och allt. Far finns inte längre men katten lever fortfarande. Hon bor hos dotter 2 och har fått ett nytt namn och ett ny liv som innekatt. Ett lyxliv!

Käre T fick aldrig träffa far, men far kommer på tal lite då och då bland ungarna. Morfar var en populär person bland barnen trots att han kunde ryta till i bland. Sonen säger ibland att han vill kunna danska eftersom det är ett arv från morfar och tycker det är taskigt att jag inte lärt honom språket. Som liten ville dotter 3 ha samma efternamn som morfar.

Jag tror att käre T skulle kommit väldigt bra överens. Öl och mat är tillhör käre T:s intressen och var även fars stora intresse.


Så käre far vila i frid. Jag saknar dig .............